|
|
|
NATTSMYG NäR SOLEN SLOCKNAR |
|
|
Skugghöljda Hov
I stillhet vilar dess hotfulla vatten som glimmar i lömskhet av nordstjärnans prakt Den djupsvarta tjärn i midvinternatten förtäljer en saga om sjöråets makt
Strövandes ensligt land Bitna av frostköldens tand I granprakt och ulvars trakt som törstdrivna börjar sin jakt Blodet nu värms med mjöd Sånger vid eldens glöd vildmarken faller i tystnad Skuggväsen nyfiket lystrar
Bland dunkla furor hörs ditt namn Lockad att till tjärnen gå Att fjättras i hennes lömska famn Uppstiger nu det snärjande rå
Av vinter omsvept sen hösttidens fall Fången i djupet, dess dy-klädda hall
Blunda o ta min hand Följ mig till tjärnens rand Drömmen är kort, så sov och tjäna mitt skugghöljda hov
I stillhet vilar dess hotfulla vatten som glimmar i lömskhet av nordstjärnans prakt Den djupsvarta tjärn i midvinternatten förtäljer en saga om sjöråets makt
|