|
|
|
NATTSMYG
NäR SOLEN SLOCKNAR |
|
|
Vinterblot
Ut på den snötäckta höjd
Där frostbitna granar står
Där grinar ett troll, fet och nöjd
Och sjunger en sång där han går
Ty vättar vid granfotens rot
De skyddas från fara om blot han får
Prästen skall bliva vårt blot
Och spottar och svär där han bunden står
Vinterblot när månen har sin gång
Klagan dränks av högtidlig sång
Vinterblot när månen har sin gång
Klagan dränks av högtidlig sång
Skuggväsen vakar och huldrorna stryker i månskensglans
Ilska och vrede men blicken förtrollas av älvors dans
När dag blir till kvällning hörs vättars sång ner ifrån granens rot
Jultider nalkar och årstiden firas med vinterblot
|
